Sitter och minns den gamla goda tiden när man kunde andas genom näsan och hade en tillförlitlig internetuppkoppling. Känns som att de dåliga dagarna är så många fler än de bra och trots att man säger att det kommer lugna ner sig så gör det aldrig det. Det kommer inte bli bättre helt plötsligt, utan det är dags att rycka upp sig och ta tag i skiten även om man har feber och har snytit sig så mycket att man får näsblod. Här har man inte tid att vara sjuk inte, utan man får ta en powernap mot bordet på föreläsningen, bunkra upp med snytpapper och be till alla befintliga och obefintliga gudar att man håller sig på benen ett par veckor till.
Dessutom har jag en finne bakom örat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar