taggtaggtaggtaggtagg

Det finns två anledningar till varför packandet har gått lite trögt för mig den här helgen. Det här är den ena:

Och det här är den andra

Men sen fick jag reda på att jag får lägenheten redan i morgon och nu har jag typ packat tre lådor och en sopsäck till och jag är så sjukt taggad!!!!! 

Tussen :)

Vadå tänkte du sova här?

Mmmmm, jätteskön plats!

Jepp, tänker definitivt ligga kvar här. Var ska du sova?

Only this moment

Har precis haft en superhärlig kväll hemma hos Anna med Lisa och Evelina. God mat, god sangria, men framför allt så himla trevligt sällskap! När jag kom dit kände jag direkt att jag inte ville sitta med mobilen när vi inte har setts på så länge så jag lämnade den i väskan, och jag ska inte påstå att jag saknade den. Däremot tänkte jag ett par gånger att jag skulle hämta den så jag kunde ta en bild till facebook eller instagram, men tyckte ändå att det kändes lite fånigt. Så jag lät bli, och vi hade som sagt en supertrevlig kväll och bara pratade och lyssnade på varandra.

När jag nu kom hem började jag trots detta känna att jag borde ha tagit en bild, jag borde ha förevigat kvällen, kanske skulle jag skriva en status om att jag nyss var hemkommen från en trevlig middag..? Sen stannade jag upp och tänkte efter lite till. För vems skull skulle jag göra det? Och varför? Helt ärligt har jag inget bra svar och jag börjar känna (och har känt till och från ett tag) att behovet av att dokumentera alla småbitar av ens vardag kanske har gått för långt. Nu är det ju högst ironiskt att jag skriver om detta på en blogg, men ändå. Jag ska försöka tänka på att inte begrava mig i mobilen jämnt utan verkligen umgås med de jag träffar, eller koncentrera mig på det jag tittar på för den saks skull, annars kan jag ju lika gärna stänga av!

Jag känner att det är mycket insikter nu. Antar att det blir så när man har lite ledig tid och hjärnan får gå som den vill. Jag bara hoppas att jag kommer ihåg dem när tillvaron blir lite stressigare igen.

Tankens kraft

Jag börjar vakna upp från mitt överanalyserande, min självrannsakan och framförallt mitt negativa tänkande. Jag ska ge det en chans att tänka på det positiva och glädjas åt det, istället för det negativa och att gå omkring med känslor av skuld och otillräcklighet.

Steg ett får bli de senaste dagarna. I vanliga fall hade jag haft dåligt samvete för att jag har varit ganska slapp med att komma igång med plugget. Men nu tänker jag istället vara nöjd med att jag nästan har gjort en lektions uppgifter, och att jag tänker efter vilka knep man kan ta med sig. Jag tänker också glädjas åt att jag var ute och sprang igår och sprang 5,18km på 26min och 22sek, och att jag idag hann träffa Emma ett par timmar.

Min nuvarande teori är att man kan tänka sig lyckligare, och när man är lycklig känns inte jobbiga saker lilla jobbiga. Än vet jag inte om det stämmer, men jag hoppas verkligen det. Godnatt ♥

Fyra dagar kvar

"Var alltid lite vänligare än nödvändigt" får bli mitt motto för de sista fyra dagarna på jobbet. Fast lite modifierat:

Var alltid lite tydligare än nödvändigt

Perfekt! Ursprungsmottot är hämtat från min nya almanacka. Älskar att köpa ny, bläddra och fylla i saker såsom födelsedagar och att flytta. Jag beställde ingen "gör din egen almanacka" trots allt. Smålänningen tog över, jag hade inte samvetet att lägga 300 på det när jag dessutom hade ett presentkort på akademibokhandeln. Fast den här är också fin!

Shoppingsugen

Fattar inte hur jag kan vara så shoppingsugen, jag inledde sommaren med att köpa massa fina kläder. Men jag är redan sugen på mer.. En brukar ändå kunna hålla sig ett tag mellan varven, men inte tydligen inte! Med tanke på den kommande flytten (nya möbler och en dyrare hyra än vad jag har varit van vid) och hur lite jag jobbar har jag verkligen inte råd att köpa mer heller. Men kolla kan en ju alltid såklart! Ska bara lyckas hålla mig ifrån att beställa något..