The men in mah liffffe!

Han kan kalla Sinus för kattjävel hur mycket han vill, men jag vet att deep down älskar han vår lilla bebis åtminstone nästan lika mycket som jag gör :)))

The chronicles of Sinus

Eftersom skolan knappt har kommit igång än har jag överflödig tid (som jag inte väljer att lägga på vettiga saker såsom rensa garderoben eller liknande), och jag har därför börjat med en ny serie: The chronicles of Sinus!

Bakgrund: I soffan sitter jag och Johan med filten över oss. Sinus kommer glatt skuttande och vill kela. Efter en stunds intensivt klappande säger Johan "Sinus tycker om den här filten" och virar glatt in honom i den...

För er som inte har listat ut det redan så kan jag förvarna om att bloggen kommer bombaderas av kattbilder ett tag fram över. Meeeen eftersom jag vet att de flesta av er som läser är lika katt-tokiga som tror jag inte det kommer vara något problem ;)

Idag var första skoldagen och som vanligt är ambitionerna höga. Jag har köpt ett blankt block som jag ska renskriva mina mekanikanteckningar i, och vi har pratat om att sitta kvar i skolan och plugga framöver. Liknande saker har sagts varje ny period, man kan ju bara hoppas att vi har blivit klokare efter ett år och faktiskt lever efter det den här gången!

Nu, som utlovat, två bilder på min bebis:

<3

Efter två intensiva veckor av n0llning för nya studenter, lite jobb och två tentor har jag äntligen hämtat hem Sinus! :) Förbered er på massa kattbilder framöver ;)

Åka bil är inte alls kul, men när vi stannade och jag fick komma ut ur buren en stund blev det genast mycket mer spännande!

Får jag vara här?

Nej, jag vill inte vara med på kort just nu

Här kan man va!

Ooh leksaker :D

När matte gick upp imorse för att jag inte skulle vara själv hittade hon mig inte. Skönt att sova i fred tycker jag!

Äntligen!

Nu börjar folk komma tillbaka till Linköping igen, jag har bara 2 dagar och 2 kvällar kvar att jobba fördelat på de kommande två veckorna och på tisdag kör Nolle-p igång. Livet går tillbaka till det normala och JAG BA ÄLSKAR DET!! :D

But I don't wanna live that way, reading into every word you

Det känns sådär just nu. Stress, press och jobbiga tankar tar för mycket plats och jag har inte kraft att vända det, inte än i alla fall.

En lögn blir lätt en sanning när den kommer inifrån

Konverserar med kunderna

Nu vid månadsskiftet börjar ju en massa nya student komma till Linköping, och åker såklart till IKEA för att köpa möbler! Hade ett samtal med en familj där sonen skulle flytta hemifrån och sa att jag blev imponerad över att de köpte en strykbräda, jag personligen har nu bott hemifrån i tre år utan att stryka ett enda plagg. Tydligen var det killen själv som tagit initiativ till detta, så honom önskar jag bara lycka till.

Nästa kund handlade också till utflyttande barn, också de köpte en strykbräda så diskussionen fortsatte varpå kunden frågade: Men jag förstår inte hur du klarar dig utan att stryka? Hur gör du med gardinerna?
Jag svarade sanningsenligt att min svärmor sydde gardiner, sen hängde vi upp dom och har låtit dom hänga sen dess. Kände att gardiner hade nog inte varit prio ett på min stryklista i alla fall, hur är det för er? Stryker ni era gardiner regelbundet? ;)

You can get addicted to a certain kind of sadness

Snurrar på repeat i mitt huvud just nu. Så Sjukt Coola Människor!