Även om det enda jag gör hela dagarna just nu är att skriva kanske det finns en poäng att dra igång det här igen. Ibland räcker det inte med Twitter. Som nu, dagen efter Europaparlamentsvalet. Dagen efter Sverigedemokraterna fick nästan 10 % av Sveriges röster. Dagen efter det rasistiska partiet Front National i Frankrike fick fler mandat än alla svenska partier tillsammans. Tack gode gud ser jag många som reagerar på det, men det känns som att det är lika många som inte verkar bry sig. Eller som säger att "Ja, SD fick ju två mandat, F! fick ett" i samma mening, som att det var samma sak fast på varsin sida den politiska mittlinjen.
Idag hörde jag liknelsen "Sverigedemokraterna vill slänga ut alla invandrare, F! alla män." bland blivande civilingenjörer och kände att hoppet sjönk. Jag kollade hur röstningen såg ut i min gamla håla, och hoppet sjönk lite till. Jag läste Blondinbellas inlägg om EP-valet, som förvisso fördömer Sverigedemokraterna, men i samma veva skyller på "extremvänstern" (läs: F!), och jag undrar hur det påverkar alla hennes unga läsare.
Jag kan inte för mitt liv förstå hur vi 2014 kan ha denna människosyn i Sverige, i Europa.
Än mindre förstår jag hur feminism, jämställdhet och en grundvärdering i mänskliga rättigheter kan jämföras med rasismen.
Det är dags att göra något nu. Jag vet inte vad än, men det är dags.
