Dan före dopparedan

I år har jag tagit igen för två år utan ordentlig julledighet där min enda uppladdning har varit att sälja norska julkakor. Jag har gjort julgodis två gånger, en gång med vänner  i Linköping och en gång enligt en tjugo år gammal tradition med familjen. Jag har köpt julklappar, slagit in och pysslat. Jag har klätt två granar, Johans och våran. Jag har lyssnat på julmusik, jag har längtat efter snö som aldrig kommer, jag har bakat pepparkakor och jag har varit ledig. Men viktigast av allt, och det har jag inte missat de andra åren heller, jag har ätit världens bästa macka. Vörtbröd med pappas julskinka.

Jag är så redo för julafton som man bara kan bli, med eller utan snö. Och då återstår egentligen bara en sak för mig att säga, och vad säger det bättre än en bild?