Är fortfarande i skolan. Ska egentligen plugga mekanik, men har gjort en uppgift på typ två timmar. Johan är fortfarande motiverade, och det är väl anledningen till att jag inte har åkt hem än. Istället för att plugga har jag läst min gamla blogg. Och insett hur sjukt jobbigt allting faktiskt var stundvis. Klart jag kommer ihåg att jag var less och ville flytta hem, men känslan hade jag lyckats förtränga. Känns rätt skönt att inse att även om tenta-p suger, är det mycket bättre än en vanlig vecka i Oslo. Vet ni varför? För att jag utvecklas (även om det känns som att man inte lär sig något, gör jag faktiskt det). För att jag har ett Hem, inte ett ställe att förvara mina saker och sova på. Och för att jag har oerhört fina kompisar som vill ta glasspaus när jag vill, som man kan gnälla tillsammans med och som kan hjälpa en när man inte fattar. Guld värt!
Ungefär såhär lät det när jag hatade världen:
"Trots att paradiset är nära är jobbet ett helvete. Varför måste kunder vara så jobbiga? Va? Hur frickin' svårt är det att dela sina jäkla bullar på mitten själv? Hur jobbigt är det att det är lite smör på fralljäveln? Hur kan man inte fatta att vi stänger när uteserveringen bärs in?
Mitt människohat till trots har jag idag delat ut chokladdoppade marsipanhjärtan till flertalet av kunderna och gjort hjärtan på varenda jäkla cappuccino. Vilken glädjespridare jag är!"
Känns rätt bra att ha lagt det där bakom mig.
Woop woop till att inte ha ett jobb med kunder längre!!
SvaraRaderaHehe skönt för dig ;)
SvaraRadera